Sverifandomplaneten

2010-02-07

Fanspan

arra


Via Ben Roimola nås vi av den glada nyheten att det finlandssvenska författaren Maria Turtschaninoff av Svenska litteratursällskapet i Finland tilldelats ett pris à 18 000 euro (cirka 180 000 kronor) för sin fantasyroman Arra. Legender från Lavora.

Motiveringen lyder som följer:

Berättelsen är både en suggestiv saga med klassiska element och en insiktsfull utvecklingsroman, där en förfördelad flicka genom prövningar mognar till hjältinna och räddar prinsen. Stoffet hanteras med dramaturgisk skicklighet och osviklig stilkänsla.

Turtschaninoffs blogg

Svenska litteratursällskapet i Finland

av jophan, 2010-02-07 11:38

jophan


Utmärkelser för bästa science fiction-verk på svenska har det förekommit några genom tiderna, men det var några år nu sedan det sista lades ned och inga av de förslag på att instifta ett nytt som har dykt upp de senaste decennierna har blivit verklighet. Det är därför glädjande att se en ny aktör på scenen försöka: Peter Öberg på bloggen Spektakulärt instiftar nu Spektakulärt pris, för att uppmärksamma och peppa skapare av litteratur, film och annan konst som kan kategoriseras som science fiction.

Spektakulärt pris för 2009 delas ut i två kategorier:

Spektakulärt pris för bästa svenska science fiction-roman
Tilldelas den mest framstående svenska science fiction-romanen som publicerats under året.

Spektakulärt pris för insats inom svensk science fiction
Tilldelas en person eller organisation som stått för en spektakulär insats för science fiction i Sverige.

Vinnarna kommer att tillkännages under februari månad. Det vore roligt om detta spreds, bloggades, retweetades, facebookades osv till så många som möjligt. Vem vet, i så fall kanske initiativet faktiskt har en chans att ta fart och lyfta? Det är naturligtvis en bra fråga om ett sådant här pris verkligen bör delas ut av en privatperson och inte av en jury, akademi eller efter en omröstning, men sådant kan ju ändras i framtiden om nu priset överlever. Bra initiativ, tycker i alla fall jag.

Peters kungörelse hittar du här.

av jophan, 2010-02-07 10:24

2010-02-06

Landet Annien

åka


Det finns människor som kan läsa en bok eller artikel, och som flera dagar eller veckor senare kan räkna upp siffror, namn och andra data från den här texten till synes utan ansträngning. Jag har alltid avundats dem, jag vill också ta till mig information på det här sättet och ha encyklopedier i huvudet. Nu misstänker jag att det här hänger på vad man har att hänga upp minnet på, särskilt vad gäller faktatext — man måste ha en karta i huvudet att stoppa in fakta i, då är det lättare att minnas och att återkalla. Min hypotes är att de som lagt ner mycket tid och energi på att bygga de där mentala kartorna är de som är bra på att lägga till nya detaljer, och då ser det ut som om de har nästan fotografiskt minne för just de saker de är intresserade av.

Lite liknar det saken med skönlitteratur. Det är väldigt frustrerande att diskutera en berättelse jag vet att jag har läst, och upptäcka att jag inte alls kommer ihåg en del av de viktiga sakerna i handlingen, om ens något. Somliga berättelser minns jag mycket bättre än andra, och det hänger nästan alltid på att det är något som jag gått och tänkt en del på och kanske pratat om i samband med att jag jag läste det, och kanske läst flera gånger.

Jag funderar en hel del på hur jag läser och vad jag får ut av det. När jag läste artikeln om snabbläsning i SvD i morse kunde jag inte låta bli att vilja invända mot en massa saker, och en massa frågor dyker upp i huvudet.

De flesta läser nog för långsamt för att det ska vara optimalt för förståelsen, har jag läst på flera ställen. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det, jag vet själv att jag tappar överblicken över saker när jag läser för långsamt. Det är också när jag mer eller mindre sträckläser som jag efter ett tag får upp hastigheten ordentligt, och då lever jag mig in i texten på ett annat sätt (fast det funkar förstås bara på texter som är tillräckligt långa). Men ändå. Det måste ju finnas en övre gräns för optimal läshastighet också, om inte annat för att man måste hinna ta till sig det man läser. Tillägg: Det är här man ritar den där kartan, om man så vill. (Jag önskar att jag visste mer om hur arbetsminnet fungerar, det spelar förstås in.) Tillägg: jag ska väl påpeka att det är detta SvD-artikeln kommer fram till också, att det inte funkar att läsa supersnabbt.

När jag var barn idisslade jag text. Jag kom tillbaka till samma sak gång på gång, läste till exempel vissa artiklar i Forskning och Framsteg ett dussin gånger och lånade ofta böcker på biblioteket som jag redan läst. Jag mycket mindre totalt sett, men det jag läste påverkade mig. Det är lite av ett ideal för mig, något som jag instinktivt strävar efter; när jag stöter på något intressant vill jag tänka lite vidare på det. Det är detta som får mig att blogga, att vilja diskutera med maken, att läsa en artikel och sedan stanna i stället för att läsa nästa, att ha tjugofem flikar öppna i webbläsaren för att jag vill titta på dem igen innan jag stänger dem. Det är samma mekanism som får mig att skriva det här. Ibland blir det lite av ett problem för mig, och jag försöker hitta strategier att hantera det.

Samtidigt vill jag förstås ha koll. Jag bygger också bokhögar, har långa listor på saker jag vill läsa, och prenumererar på fler rss-flöden än som förmodligen är nyttigt för mig. Det här återknyter till vad jag skrev om informationsstress och informationsknarkande häromsistens. Det enda rimliga sättet att hantera informationsstress i det långa loppet är nog att lära sig sålla. Man måste lära sig snabbt avgöra vilka saker som är värda att titta på över huvud taget, och sedan välja ut bara så många som man faktiskt kan hinna med innan inkommande saker lagras på hög. Det här är en gammal teknik, folk har använt det på morgontidningsläsande i många decennier: skumma rubrikerna, välja vilka saker man faktiskt vill läsa och prioritera de intressantaste så att man hinner innan man måste störta iväg. (Det finns folk som lägger dagstidningar på hög och tror att de tänker ”läsa ifatt”, men de är inte många.)

Vad gäller skönlitteratur är jag lite ambivalent till att öka min läshastighet för mycket. Det är klart att jag vill läsa många böcker, men jag vill inte bara plöja mig igenom dem för sakens skull. Jag tycker om att leva mig in, att leva i en bok ett tag. Optimal läshastighet hänger lite ihop med hur jag vill uppleva en text också. Jag kan läsa ganska fort. Jag hör ingen röst i huvudet när jag läser, men däremot ser jag bilder för mitt inre, visualiserar ganska livligt, och gillar detaljer. Ibland vill jag dessutom stanna till och suga lite extra på något som jag tyckte var spännande eller extra intressant. Vad som är optimal hastighet för mig varierar väldigt beroende på författarens stil.

av åka, 2010-02-06 09:07

2010-02-04

Fanspan

exoplanets


De senaste åren har astronomer upptäckt över 400 planeter som kretsar kring andra stjärnor än vår sol. De kallas exoplaneter. Men hur hittar man egentligen planeter så långt bort? Och vad innebär detta för frågan om liv i universum?

Lundaastronomerna arrangerar den 8-9 februari ett forskarmöte om exoplaneter; cirka 60 forskare från Norden ska delta. Samtidigt ordnar de för allmänheten en populärvetenskaplig föreläsning med titeln ”Exoplaneter och liv i universum”.

Föreläsningen hålls på svenska, är gratis och kräver ingen föranmälan. Se kalendariet på universitetets webbplats.

Tid: Klockan 19.30 den 8 februari.
Plats: Astronomihuset, Sölvegatan 27 i Lund.

Föreläsare är astronomen Alexis Brandeker från Stockholms universitet.

av jophan, 2010-02-04 08:18

2010-02-03

Fanspan

jophan


Heikki Sørum har levererat en inbjudan till årets Snorfcon:

Snorfcon är en kongress för oss som organiserar fan-arrangerade kongresser och konvent i Norden. Det är en s.k. meta-kongress där vi diskuterar, delar med oss av erfarenheter och får nya idéer för hur vi kan förbättra våra organisatörsfärdigheter och funderar över hurdana arrangörsgrupper som krävs för att organisera en framgångsrik kongress.

Årets Snorfcon har som tema: ”Att ta hand om och utfodra en stor kongress (1000 medlemmar eller fler)”. Alla frågor som har med detta tema är av intresse, inklusive diskussioner om hur ens egen kongress kan växa till denna storlek och vilka förutsättningar som krävs för att skapa ett växande och blomstrande nätverk av intresserade.

Snorfcon kommer att äga rum 13-15 augusti i Oslo, med deltagare från alla de fyra stora nordiska länderna. Nya medlemmar är särskilt välkomna i år, i förhoppningen om att de ska kunna utvidga och förbättra Snorfcon som en plats där man delar med sig av idéer och får nya uppslag.

Hittills har enskilda arrangörer från följande kongresser/konvent uttryckt sitt intresse för Snorfcon 2010:

Snorfcon har en e-postlista för dig som är intresserad. Välkommen att gå med!

av jophan, 2010-02-03 13:35

Spiralportens_vaktare_omslag


Det nya förlag för fantasy, sf och skräck som vi skrev om för ett par månader sedan har nu tagit fastare form. Kabusas nya förlag kommer att heta Styx och de två första böckerna blir dels en nutidsfantasyroman och en ungdoms-sf-roman:

Nene Ormes (anställd på SF-Bokhandeln i Malmö) romandebuterar med Udda verklighet, en nutidsfantasyroman som utspelar sig i Malmös andra värld där de Sära lever – hamnbytare, orakel, gudinnor och magiska lotsar.

Av Lise Bidstrup publicerar Styx Spiralportens väktare, första delen i en serie som utspelar sig i galaxen Spiralen. Flickan Kwami ger sig iväg för att uppfylla sin dröm att att bli portväktare, en av de utvalda som värnar om hela Spiralens säkerhet.

av jophan, 2010-02-03 10:15